Att jag står i mina träningskläder klockan 11:11:11 idag tycker jag kännetecknar mitt 2011. I april höjde jag träningsdosen och drog in på onyttigheter. Har haft kostersättning till frukost och lunch till hjälp så att jag får i mig rätt mängd näring. Middagar (tallriksmodellen) och mellanmål (frukt&grönt) äter jag som vanligt vilket är ett stort plus med det kostprogram jag följer. Man ledsnar inte, blir inte trött, utan bara piggare! Jag unnar mig själv en fest eller något extra ibland och låter därmed viktminskningen ta den tid den tar. Så länge vågen/måttbandet inte visar för mycket plus igen så är jag mycket mer än nöjd. När jag närmar mig min trivselvikt ska jag bara äta pulver en gång/dag och när jag nått mitt mål ska jag äta precis som vanligt igen.
Jag ser till den vikt jag gått ner, inte till den jag inte gått ner. Jag ser även resultat i min kroppssammansättning genom BIA-mätningar att den kost och träningsmängd jag har idag inte bryter ner min kropp utan faktiskt bygger upp den. Ja, fett minskar, muskler består (ökar procentuellt) och vattenmängden i kroppen är normal. Detta kan vara svårt att se vid vissa andra viktminskningsmetoder där man kan förlora för mycket vätska och bryta ner muskler pga fel och/eller för lite näring.
Men alla är vi olika och olika viktminskningsmedtoder har olika effekt beroende på vem som använder den och dennes förutsättningar. Jag har hittat min metod känns det som, men jag har fått prova många olika. Sedan gäller det även att hitta sig själv och sin drivkraft till att nå just sina mål.
Mycket av "hemligheten" att lyckas sitter just i det sistnämnda.
September 2011: Jag känner mig lika pigg och glad som på bilden (Alkoholflaskorna på bilden har inget med påståendet att göra. *ler*.) Vinsten att bli piggare/gladare av mer träning och bättre mat ser jag nästan som en högre vinst än själva viktminskningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar